Kommande säsong kommer vårt härliga gäng att ta klivet upp i DJ, vilket blir första gången på väldigt många år som Töjnan har ett lag representerat i en damjuniorserie!

För att ha en stabil plattform söker vi nu fler spelare på alla positioner, från målvakter som vägrar släppa in bollen, till spjutspetsar som kan pricka krysset... och allt däremellan!

Är du sugen att hänga med på denna häftiga resa?! Ja men perfekt, då är det bara att läsa vidare!

Ny cup, ny stad, nya motståndare, nya hallar...men samma obeskrivligt märkliga och tinnitusframkallande mix i spellistan under bilfärden på väg till Mälarenergi Cup.

Återigen en relativt välspäckad helg i innebandyns tecken, men med så många andra upplevelser i form av glömska ungdomar, illasmakande bönor, prickskyttar och matkoma.

För den som vill läsa en närmast onödigt lång summering, komplett med ett knippe bilder kan klicka på länken nedan.

För er andra som vill spara tid summerar vi helgens upplevelse (precis som tidigare cup-upplevelser) med ett ord:
KUL!

Läs hela summeringen och se bilderna här >>

Här hittar du lite information inför det lilla äventyret i Stockholm nu på lördag. Tagga upp så ses vi!

Hur avslutar man ett innebandyår på bästa sätt?

Jo, givetvis packar man in 16 tjejer, 4 ledare och - som man trodde - lagom många innebandybollar i 4 bilar och tar sig till Storvreta Cup i Uppsala.

Under den 45 minuter långa (eller alldeles för korta om man frågar vissa av tjejerna) bilresan hann det avverkas allehanda underliga låtar i en mix som väl i bästa fall får gå under beteckningen ”intressant”. Att tagga upp till ledmotivet till ”Bumbibjörnarna” kan ju också vara ett sätt...

Och hur var vistelsen?
Ja, för den som inte orkar plöja igenom hela summeringen via länken nedan kan vi kort konstatera att det var:
KUL!

För den som har alldeles för lite att göra, kan läsa summeringen och se lite bilder från årets cupdagar. 

Läs hela summeringen och se bilderna här >>

Så var det dags för årets sista batalj där självaste kamratskaran från F03 stod för motståndet. Ett motstånd vi har tampats med och mot ett otal gånger tidigare, där varje individ vet i stort sett det mesta kring spelarna i det andra laget.

Eller kanske inte helt och hållet, eftersom frånvaro i de bägge lagen återigen gjorde att vi behövde låna in spelare från F04. Som vanligt ställde våra yngre, duktiga töjnankompisar upp och såg till att bägge lagen åtminstone hade två femmor i laguppställningarna.

Matchspelet under träningarna brukar kantas av en hel del skratt och – emellanåt – ge ett mindre fokuserat intryck. Det är ju liksom kompisarna man möter på andra sidan..
Därför låg det största fokuset på att få spelarna att fokusera på att lägga fokus på att fokusera.
”Idag vill vi inte se att man småfnittrandes springer in mot bollen, sprättandes med klubban och förlorar närkamperna med skrattgroparna aktiverade”, konstaterades från ledarhåll.
De kloka och fokusuppmanande ledarna fortsatte:
”I omklädningsrummet intill sitter ett lag som garanterat är 100% laddade för att plocka poäng mot oss, så det är full laddning som gäller!”

Dessa ord uttalades med obeveklig coach-stämma, precis efter det att tjejerna just placerat sig på bänkarna efter att dessförinnan tillsammans ha gruppklämt sig ner i Annas knä. Under en väldans massa prat och skratt.
Fokus var det ja…

Efter de sista kloka taktikdragningarna drog så det för aftonen svarttröjade laget ut för matchuppvärmningen.
Detta medan coacherna från respektive lag med ytterst avvaktande handslag, bistra miner och kylig attityd gjorde det som i bästa fall skulle kunna beskrivas som att hälsa på varandra. Hälsningar som mest utgjordes av ljud i form av jättemanliga hummanden och nickningar. Ledarna gjorde sitt yttersta för att visa upp ett ”och vad har katten släpat in här då”-intryck, samtidigt som man dessutom lyckades med konststycket att dra in magen, häva ut bröstet och dessutom växa med ett par decimeter på längden (åtminstone i respektive coach hjärna).
Den som tittade riktigt noga kunde förmodligen även se att man, på väg tillbaka till respektive avbytarbänk, efter tuppfäktningen vände sig om om sprätte lite med benen – likt en hund som just markerat revir.

Vid den sista samlingen kring kassen låg fortsatt fokus på att fokusera direkt från start för laget på andra sidan skulle minsann inte skänka vare sig bollar eller poäng i onödan.

Ord som verkligen skulle stämma till punkt och pricka!
Det blev nämligen en tät och jämn tillställning under så gott som varje sekund av de 3x15 minuter som spelades mellan de svarttröjade och gultröjade lagen.

Det förstnämnda laget inledde starkast, men motståndarna vägrade ge klubbkamraterna en lugn stund och spelet blev mer av märket kämpa, slit och spring än skönspel. När man väl lyckades lugna ner spelet och passa runt så kunde man skapa visst tryck mot motståndarmålet.

Efter 15 spelade minuter var det just att försöka lugna ner spelet lite och låta bollen gå runt som uppmanades från ledarhåll. Att försöka undvika att hamna i skickaivägbollenochspringalltvikanännufortareochlitetill-spelet.

En uppmaning som inte var helt lätt att följa. Åtminstone inte under andra periodens första hälft. Det skulle nämligen visa sig att F03-gänget hade tankat jetbränsle under periodpausen och kom ut med en aggressivitet som skulle göra vilken kamphund som helst grön av avund.
De svarttröjade spelarna hade inte en tiondels sekund över innan man hade en eller två eller tre vilt kämpande motståndare runt sig. Moa fick göra ett par riktigt svettiga parader, men fick till sist se sig besegrad när F03-teamet skickade in 1-1.

I takt med periodklockan skulle dock den gultröjade stormen bedarra och återigen kunde F01/02 vara det något spelförande laget i en fortsatt jämn och oviss tillställning.

Uppmaningen från första periodpausen upprepades. ”Ta det lite lugnare när vi har bollen och försök att passa runt istället för att bara dra iväg den och springa.”

Och visst blev det något bättre. Lite mindre chanspassningar och lite mer tanke. Detta i kombination med att orken bland de gultröjade kanske tröt en smula gjorde att man fick lite mer tid på sig att skapa lägen framåt.
Med minuter kvar var det fortsatt en öppen tillställning och man började fundera på om 1-1 inte vore det mest rättvisa.
Det där med rättvisa var dock inget som Maja funderade över, utan med ett par minuter kvar tog hon sig helt enkelt in framför målet och sprätte upp 2-1 i nättaket bakom en storspelande Sanna.

De sista minuterna blev nerdallrande, men det svartdressade laget höll undan och kunde bärga hem segern i den ack så täta tillställningen.

Efter matchen tackade spelarna varandra på sportsligaste vis precis som sig bör. Ledarna fortsatte däremot sin tuppfäktning och sällan har det skådats så frostiga hälsningar ackompanjerat av fejkade leenden av sorten ”jag kom precis tvåa i Miss Universe-tävlingen men måste ändå se jätteglad ut eftersom jag är i direktsändning”.
Det talas nu dessutom om att ledarna i bägge lägren ser till att ta omvägar till och från träningarna för att undvika att möta varandra och återigen behöva kämpa med att dra in magen, trycka ut bröstet, klistra fast fejkleendet, neutralprata om väder och vind… Exempelvis sägs Nyman ta vägen förbi Tierp på väg till Silverdal, medan Nordin tydligen väljer att smyga längs edsvikens strand och Claes kör via Västerås.

Tuppfäktningen lär fortsätta fram till april, då det är dags för den stora RETURMATCHEN!

Vid tangentbord och avbytarbänk,

Tommy Nordin